Rapport
över teknisk undersökning av robotflygplan, som landat i Sverige.

I. Allmänt. Fyndplats mm.

Under åren 1943 och 1944 ha i Sverige anträffats resterna av 4 st robotflygplan av tyskt ursprung.

1. Utanför Karlskrona vid Utlängan tillvaratogs i mitten av nov månad 1943 mellersta delen av flygkroppen samt en del av akterkonen till ett dylikt flygplan. Delarna transporterades till Stockholm och finnas fn på flottans varv på Skeppsholmen.
2. I slutet av nov månad 1943 anträffades utanför Nybro i trakten av Ystad en del av flygkroppen till ett annat liknande fpl i vattnet. Den anträffade delen sprängdes genom marinens försorg, då det befarades, att den kunde innehålla sprängämnen. Av en senare av sprängningsmanskapet uppgjord skiss framgår, att fpl varit av ungefärligen samma typ som Karlskronaplanet.
3. I trakten av Brösarp i Skåne störtade den 11 maj 1944 ett tredje fpl av liknande typ. Även detta fraktades till Stockholm och förvaras på Skeppsholmen.
4. Den 13 juni 1944 störtade det senaste robotplanet vid Knivingaryd¹ i Småland. En preliminär besiktning på nedslagsplatsen visade, att fpl är av en helt annan konstruktion än de tre tidigare nämnda, och det kommer icke att närmare beröras i denna rapport. Sedan fpl underkastats detaljerad undersökning, kommer en särskild rapport att uppgöras.

II. Rekonstruktionsarbete.

Resterna av de ovan i pkt I 1 och 3 nämnda fpl hava underkastats detaljundersökning vid torpedverkstaden å flottans varv på Skeppsholmen av personal från FF samt i viss utsträckning av personal från marinförvaltningen vad betr gyroutrustning o dyl.

Ändamålet med detta arbete har varit att så noggrant som möjligt söka fastställa fpl utseende, uppbyggnad och funktion. Härvid ha i stor utsträckning tillbucklade plåtkonstruktioner uträtats och krossade detaljer åter hoplappats och sammanfogats för att ge en överskådlig bild av det ursprungliga utseendet. På detta sätt har ett relativt säkert underlag erhållits för bedömning av fpl konstruktion.

III. Beskrivning. (Se perspektivskiss och huvudritn bil 1 och 2.)

A. Allmänt, huvuddata.

Nedanstående beskrivning hänför sig i första hand till Brösarpsplanet, då detta var mest fullständigt. I den mån Karlskronaplanet skiljer sig härifrån, påpekas detta särskilt.

Fpl är ett medelvingat monoplan, framdrivet av ett bensindrivet reaktionsaggregat och försett med autopilotanläggning av enkelt utförande samt obemannat. Huvuddata äro:

B. Flygkropp (se ritn bil 3).

Flygkroppen är spolformad med cirkulärt tvärsnitt, största diameter 860 mm och totallängd c:a 7,0 m.

Nospartiet har givetvis varit mest demolerat, och en exakt rekonstruktion har ej varit möjlig. Nospartiet har bestått av en kåpa av lättmetallplåt, vilken har varit bultad fast vid främre delen av flygkroppen.

Inuti nospartiet har med stor sannolikhet funnits en kompass. Härpå tyda rester av upphängningen samt ett par kopparskivor, vilka identifierats såsom dämpskivor till en Askaniakompass (se fig 1 bil 7).

Från nospartiet ha utgått flera elektriska och en tryckledning bakåt, sannolikt till autopiloten.

Främre delen av flygkroppen är uppbyggd av rel tunn stålplåt och stadgad invändigt med ett i fpl längdaxel gående kraftigt stålrör. Denna del var på detta fpl fylld med sand men har sannolikt varit avsedd att fyllas med sprängämne.

Mellandelen av flygkroppen (se fig 2 bil 2) är uppbyggd av kraftig stålplåt. Främre partiet av mellandelen har utgjort bränslebehållare, och i Karlskronaplanet har därur tillvaratagits en mindre mängd bensin. Bränslebehållarens rymd c:a 600 liter. Bakre partiet har innehållit 2 st sfäriska behållare (se fig 3 bil 7) troligen innehållande tryckluft eller annan kompr gas. Behållarna äro lindade med många lager av pianotråd. Om detta gjorts av hållfasthetsskäl eller av någon annan orsak, har ej kunnat fastställas. I Karlskronaplanet äro dessa behållare cylindriska (se fig 4 bil 7) men för övrigt av samma konstruktion och storlek.

Bakre delen av flygkroppen (akterkonen) (se fig 5-8 bil 7) är likaledes uppbyggd av stålplåt. På vänstra övre sidan av akterkonens främre del finnes en stor inspektionslucka, och innanför denna är autopilotanläggningen monterad på en ram av stålrör, vilken är fjädrande upphängd i skalplåten. Närmare beskrivning av autopiloten och motsvarande servomotorer se kap III E.

Längst bak är stjärtpartiet, bestående av fena och sidoroder, stabilisator och höjdroder, fastsatt. Alla styrverksytor äro anmärkningsvärt små och av rektangulär planform. De fasta styrverksytorna äro uppbyggda av stålplåt med balkar av stålprofiler och i punktsvetsat utförande. Höjdroder och sidoroder äro nitade lättmetallkonstruktioner.

Kroppens huvuddelar äro sammanfogade medelst kraftiga, utanpåliggande bultförband, vilka medgiva snabb montering eller demontering.

C. Vinge (se fig 9 bil 7)

Vingen är uppbyggd av spryglar av pressad stålplåt. Spryglarna ligga parvis intill varandra, varvid den ena av dessa är fastsatt vid översidans skalplåt och den andra vid undersidans. Genom alla spryglarna löper en mycket kraftig, rörformad huvudbalk. Skalplåten är av stål, och punktsvetsning användes i stor utsträckning.

Den rörformiga huvudbalken är genomgående och går genom bränslebehållaren i flygkroppens mellandel.

Närmast kroppen är en bakre hjälpbalk inbyggd och fästad till kroppen medelst en kulled. Denna balk är uppbyggd av pressade stålprofiler.

Vingen saknar skevroder och har rektangulär planform samt saknar såväl pilform som V-form. Vingprofilen är av ganska ordinärt utseende och ingen utpräglad hastighetsprofil.

D. Reaktionsaggregat (se skiss bil 4 samt fig 10 och 11 bil 7)

Reaktionsaggregatet, som består av en c:a 3,5 m lång cylinder av stålplåt, är fastsatt på flygkroppens översida. Ett kraftigt stålrör, som går rakt igenom akterkonens främre del i vertikal riktning, är i sin övre ände ovanför kroppskonturen försett med en kraftig gaffel med två skänklar av stålplåt (se fig 12 bil 7). Skänklarna omfatta främre delen av reaktionsaggregatet.

Bakre delen av aggregatet är fastsvetsad i en bygel, som hålles av en vertikal stolpe försedd med gummifjädring. Stolpen sitter fastsatt i fenan.

1. Uppbyggnad.

Framifrån räknat består reaktionsaggregatet av följande huvuddelar:

a. Luftintag med främre stöd.
b. Ventilgitter med munstycken och rörledningar (se fig 13 bil 7)
c. Diffusor med ram.
d. Förbränningskammare med utblåsningsmynning.

Dessutom ha plåtrester påträffats, som möjligen härröra från en kåpa, vilken antages likt en towendring ha omgivit delarna a-c.

I flygplankroppen har förutom rör och slangar ett filter (se fig 14 bil 7) samt två apparater (se fig 15 och 16 bil 7) hittats, vilka tillhöra bränslesystemet.

Luftintaget är sammansatt av fyra svetsade 2 mm stålplåtar. Den främre delen är troligen rund eller oval. Den bakre delen är rektangulär och ansluter sig med utknäckta plåtkanter till gitterramen. I luftintagets övre och undre sida finnas tre urtag för ledningar.

b. Ventilgitter med munstycken och rörledningar (se ritn bil 5).

Dettas konstruktion framgår bäst av ritning. Gittret uppbäres av två sidoposter av lättmetall, vilka upptill och nedtill äro förenade medelst rundjärn, så att en rektangulär ram erhålles. I denna finnas parvis med jämna mellanrum vertikala 0,75 mm stålplåtremsor, som med nitar uppbära tunna ventilplåtar av fjäderstål. I rummen mellan plåtremsorna sitta de i lättmetall gjutna ventilsätena.

Ventilplåtarna äro knäckta till en sådan vinkel, att de i spänningslöst tillstånd ligga tätt mot ventilsätena.

En rekonstruktion av gittret har givit vid handen, att i detta ingå 15 vertikala rader med ventiler. I 3 av dessa äro 3 munstycken belägna, varav det övre är försett med två mynningar med skilda tillflöden. Sammanlagt finnas alltså 3 dubbla och 6 enkla munstycken.

Bakom ventilgittret finnas tre rektangulära diffusorer av 1,5 mm stålplåt (mynningens dimensioner 125x325), en för varje horisontell rad med munstycken. I diffusordelen är svetsad en med lätthål försedd cirkulär ram av 2 mm stålplåt, vilken troligen uppburit den förut nämnda strömlinjeformade kåpan.

Denna har framtill en rektangulär ram bestående av fyra grova bandjärn. I vartdera av dessa finnas fyra bultar med uppgift att bära diffusor, ventilgitter och luftintag. Bakom ramen följer en cylindrisk del av 2,5 mm stålplåt Ø 560, en konisk, bakåt avsmalnande del av 3 mm stålplåt samt slutligen åter en cylindrisk del, utblåsningsröret, av 2,5 mm stålplåt, Ø 400. På utblåsningsröret är svetsat ett beslag för bakre infästning i flygplanets fena.

Detta är f n föremål för undersökning vad beträffar placering, kopplingar och funktion. Angående detta kan därför ännu ingenting sägas med bestämdhet.

2. Funktion

a. Allmänt.

Vid flygning strömmar luft in genom luftintaget, där den bromsas upp av det bakom sittande ventilgittret. Detta medför en tryckhöjning, som öppnar ventilplåtarna, så att dessa släppa förbi luftströmmen. Bakom gittret insprutas bränsle (eller möjligen en bränsle-luftblandning, se vidare nedan). Det är möjligt, att de bakom gittret sittande diffusorerna avsett att åstadkomma en trycksänkning omkring och omedelbart efter munstyckena för att underlätta bränslets utsugande och spridning.

Då bränsleluftblandningen kommer in i förbränningskammaren, antändes den och exploderar. Detta medför en tryckhöjning, som stänger ventilerna framtill och möjligen hejdar bränsletillförseln. Den förbrända gasen strömmar med hög hastighet ut genom förbränningskammarens bakre mynning. Härvid sjunker trycket i förbränningskammaren och ventilerna öppna åter för att släppa in en ny luftkvantitet, varpå ovanstående förlopp upprepas.

Den framdrivande kraften åstadkommes genom en resulterande hastighetshöjning hos en luftkvantitet från flyghastigheten framför aggregatet till över flyghastigheten bakom aggregatet. Kraften är alltså en reaktionskraft.

Bränslet är bensin, som drives ut ur bränsletanken medelst tryckluft kommande från tryckluftsbehållarna möjligen via en reduceringsventil. Bensinen passerar ett filter och kommer till de båda i inledningen nämnda apparaterna. Innan undersökningarna beträffande dessa slutförts, kan endast sägas, att de möjligen utgöras av en regulator för bränsletillförsel respektive en luft-bränsleblandningsregulator. Undersökningar pågå även vad beträffar funktionen hos de två grupperna munstycken med skilda tillopp.

Tändningen sker antingen medelst gnista från tändstift eller genom beröring med den heta plåten omkring förbränningskammaren. Ingen tändningsapparat har emellertid påträffats, varför det kan vara möjligt, att man för varmkörning på marken använder tändstiftständning och startar planet först, då plåtväggarna nått gasblandningens antändningstemperatur.

För att aggregatet skall fungera, måste förbränningen ske i explosioner och får således ej vara kontinuerlig. Vid kontinuerlig förbränning komma nämligen luftventilerna alltid att stå öppna och tryckverkan bakifrån på dessa att utebli. Det är ännu oklart, huruvida explosionerna vidmakthållas genom sin egen ovan skisserade verkan på bränsletillförseln eller om impulser måste tillföras utifrån antingen genom diskontinuerlig tändning eller diskontinuerlig bränsletillförsel eller genom bådadera.

E. Autopiloten (fig 1 och 2 bil 6).

Fpl är försett med en autopilot, som består av tre tryckluftdrivna gyroskop, en aneroidbaromenter med servo samt ett räkneverk.

Det ena av gyroskopen, huvudgyroskopet (1), arbetar både som kurs- och horisontgyro. Det är helt fritt upphängt, och gyrons rotationsaxel är snedställd 70° från lodlinjen och i ett plan parallellt med fpl längdaxel. Gyron stabiliseras i detta läge genom 70° snedställda luftklaffar (2) liknande de som finnas på en vanlig gyrohorisont. Huvudgyroskopet är försett med stöttningsmagneter (3), vilka sannolikt varit förbundna med en kompass för korrektion av gyroskopets inställda kurs (jft kap III B). Huvudgyroskopet påverkar både sido- och höjdrodrets servomotorer.

De två övriga gyroskopen (4 och 5) tjänstgöra som hjälpgyroskop och ha endast två frihetsgrader. Det ena är ett kursgyro och det andra ett horisontgyro. De öka autopilotens stabiliserande förmåga och känslighet.

Aneroidbarometern med servo användes för att ge fpl en viss flyghöjd. Den består av två seriekopplade aneroiddosor i ett aneroidhus (6), inställningsratt (7) och servo (8). Servon påverkar en vagga (9), på vilken huvudgyrot är placerat. Vaggan kan vridas 20°. Inställning av flyghöjden sker med inställningsratten, som är graderad i mb från 730 till 1000 mb. 730 mb motsvarar en höjd av c:a 2500 m vid normalatm. Vid fpl start har vaggan en inställning, som motsvarar en stigning hos fpl av 20°. När fpl uppnår en flyghöjd, som understiger inställd höjd med c:a 800 m, påverkar aneroidens servo vaggan, så att fpl stigning minskar kontinuerligt för att vara 0 vid inställd flyghöjd. Aneroidservon är mycket känslig och reagerar för en tryckskillnad av 1 mb (10 m).

Det till autopiloten hörande räkneverket stegas fram av impulser från okänd källa. Inställes räkneverket för ett visst antal impulser, erhålles en elektrisk kontaktslutning, när 300 impulser återstå, och ytterligare en kontaktslutning, när räkneverket kommer till 0. Vad dessa impulser orsaka, är okänt. Maximalt kan 9999 impulser inställas.

Autopiloten påverkar rodren över ett pneumatiskt system, vars sista del äro med rodren mekaniskt förbundna pneumatiska servomotorer (se fig 17 bil 7). Servomotorerna äro till antalet 2 och äro monterade på stabilisatorns översida inuti akterkonen. Från servomotorerna gå stötstänger till höjdroder och sidoroder.

På stabilisatorns översida, bakom servomotorerna, finnes en låsanordning för höjdrodret. Låsanordningen synes vara elektriskt manövrerad, men dess närmare funktion har ej kunnat fastställas.

F. Övrigt.

1. På mellankroppens översida finnes ett kraftigt beslag, vilket fortsätter genom bränsletanken och är svetsat i den genomgående vingbalkens omfattningsrör. Beslaget synes placerat något framför fpl tyngdpunkt och har antagligen tjänstgjort som upphängningsanordning för transport.
2. En mycket kraftig skena finnes på mellankroppens undersida. Skenan har efter allt att döma tjänat som stöd vid ev katapultstart.
3. I främre delen av akterkonen har ett elektriskt batteri, bestående av flera torrbattericeller, varit placerat.

Stockholm den 22 juni 1944

Bo Lundberg / Erik Lindkvist

Bilagor:

1. Perspektivskiss.
2. Huvudritning.
3. Detaljritning.
4. Reaktionsaggregat.
5. Ventilgitter.
6. Autopilot.
7. Detaljfotografier.[1|2|3|4|5|6|7]

¹ I min kopia av rapporten är detta överstruket med blyerts och ersatt med den riktiga nedslagsorten Bäckebo. Knivingaryd är en mindre by utanför Bäckebo.