Till Försvarets forskningsnämnd
22 juli 1944
fr Kungl. Flygförvaltningens Materielavdelning

Kungl. Flygförvaltningen får härmed överlämna 1 ex av rapport över Bäckebo lufttorped.

Henry Kjellson
byråchef

HEMLIG
jämlikt 4§ lagen 1937,249

FÖRSVARSSTABEN
Regoff Forskning
Forskningsofficeren

HANDLINGAR ENLIGT
UNDERRÄTTELSEREGISTER

Saknr: 944-945-946
1944--1948
F III: 15

944 24/7 44
FTN 2/7
den 24/7 1944
TR 3

Rapport angående Bäckebobomben.

1.

Den 13/6 1944 omkring kl 15,15 föll en raketbomb, här nedan kallad lufttorped, ned i närheten av Bäckebo i Småland.

Resterna av torpeden lågo utspridda över ett område av c:a 4 km² öster om Gräsdals gård i Knivingaryd, c:a 40 km norr om Kalmar. (Bil 1.)

Av den nedfallna lufttorpeden har hittills 2010 kg skrot hopsamlats. Delarna hava transporterats till Stockholm och upplagts i lokal vid Flygtekniska Försöksanstalten. Rekonstruktionen av torpeden påbörjades den 4/7 och pågår. Uppdrag har hittills lämnats professor Boestad och Flygtekniska Försöksanstalten att biträda vid utredningen.

Enligt utsago från ortsbefolkningen torde en mycket kraftig explosion ha inträffat i luften på relativt hög höjd, 1000 m eller mera. Enligt uppgift från lantbrukaren Robert Gustavson, på vars ägor huvuddelen av resterna anträffats, var explosionen i luften så kraftig, att Gustavson blev halvt bedövad och hästarna segnade ned på knä. Då Gustavson efter någon sekund hämtat sig från den häftiga chocken och tittade upp, iakttog han en massa silverglänsande föremål regna ned från skyn.

Enligt utsagoav andra personer i närheten har vid explosionen i luften icke en utan tre eller fyra på varandra följande knallar hörts, ungefärligen liknande kulsprutesmatter. En person, som tillfälligtvis befann sig söder om Kalmar på eftermiddagen samma dag, säger sig ha hört ett bullrande ljud i luften ungefärligen vid tidpunkten för nedslaget. Han hörde ljudet i ungefär 30 sek men kan ej närmare angiva i vilken riktning ljudet rörde sig.

En tyngre sprängladdning har exploderat vid nedslaget och åstadkommit en krevadgrop av omkring 5 m. diameter och mellan 1½ à 2 m. djup i mycket fast stenbunden mark, samt avslitit ett flertal i närheten stående träd.

I bil 5 finnes ett antal bilder av i terrängen funna större föremål och å sid 2 i densamma en uppmätning av krevadgropen.

Den omnämnde lantbrukaren Gustavson säger sig icke ha hört knallen från den explosion, som åstadkommit krevadgropen, vilken enligt sammanställning av uppgifter befunnit sig c:a 800 m. norrut från den plats, där luftexplosionen iakttagits.

Enligt från luftförsvarsavdelningen å Militärstaberna inhämtade uppgifter har inflygning av främmande flygplan den 13/6 icke observerats, varför torpedens inflygning troligen skett på myckert stor höjd.

Bil 1 visar en karta över nedslagsplatsen och fyndplatserna för tyngre delar, för plåtdelar av stål och för plåtdelar av lätt metall.

Enligt inhämtade uppgifter var vindriktningen vid Bäckebo den 13/6 kl 15 V - VSV och vindstyrkan 7 m/sek. Spridningen av plåtdelarna tyder på att explosionen inträffat på betydligt större höjd än 1000 m, kanske 5000 à 6000 m.

Lufttorpeden har varit tysk, vilket framgår av text på en mängd detaljer såsom lufttuber och radioapparater.

2.

Betr den här behandlade bomben har det hittills icke kunnat påvisas bland de funna delarna något som tyder på vingar men väl fyra stora kraftiga styrfenor, varför bomben bör karakteriseras såsom en lufttorped.

Av delarna kan man sluta sig till att torpeden bestått av fem huvudpartier:

Torpedens yttre har varit format av stålplåtsprofiler (spant och stringers) och klädd med c:a 0,4 m/m järnplåt, utom radiodelen, som varit träklädd.

3.

Då varje avdelning, av de funna resterna att döma, haft c:a 1,5 m längd, har torpedens totala längd varit minst c:a 7,5 m. Spantdelar ha vid rekonstruktionen hopfogats, visande en cirkulärform av 1,5 diam, vilket emellertid icke utesluter att något ännu större diam så småningom kan visa sig förekomma.

De funna delarna ha uppsorterats i grupper omfattande stålplåtar till klädseln, spant till d:o, lättmetallplåtar till tankar, alumrör, stålrör, gjutna delar och radiodetaljer. Vid rekonstruktionen visar det sig, att en hel del detaljer ännu saknas. Torpeddelarna föllo över ett område, där det finnas såväl sädesfält, vilka ännu icke genomsökts, som kärr och vattensamlingar. Saknade delar uppskattas f n till en vikt av c:a 200 kg.

Torpedens vikt uppskattas till följande:

Tomvikt 2200 kg
Bränsle 4000 "
Sprängmedel 1000 "
Summa 7200 kg

a/ Uppskattningen av bränslevikten hänför sig t v till ett uttalande av en expert på robotbomber, som påstår, att framdrivningstrycket hos ett reaktionsaggregat knappast kan överstiga 200 kg per kg av per sek frammatat bränsle.

För en projektil av ifrågavarande slag torde ur stabilitetssynpunkt lägre initialacceleration än 2,5 g knappast vara tänkbar. Detta fordrar ett reaktionstryck av 3,5 x 7200 = 25000 k. Räkna vi med 180 kg per kg och sek skulle detta motsvara en bränslekvantitet av

25000/180 = 140 l/sek.

De funna bränslepump- och turbinaggregatet är av så stora dimensioner att ifrågavarande bränslematning synes tänkbar.

Bränslekvantiteten sjunker med höjden och har vid 20000 m höjd nedgått till nära hälften. Bränslet skulle då räcka för en drivtid av omkring 60 sek.

b/ Sprängmedelsvikten är baserad på följande:

En så pass dyrbar lufttorped, vars tillverkningskostnad säkerligen överstiger 250.000:- kronor, måste föra med sig ansenlig sprängkraft. Med normala sprängämnen är den antagna vikten av 1000 kg alldeles för liten och borde vara 2000 à 3000 kg, men om ett starkare sprängämne än hittills kända skulle förefinnas, kan en vikt av 1000 kg vara acceptabel. I svenska tidningar har förefunnits uppgift om ett sprängämne, vars sprängverkan skulle vara 60 gentemot 2,5 för vanliga kända sprängämnen, vilket sprängmedel kunde förinta all bebyggelse och liv inom en cirkel med 5 km radie.

Den i Sverige hamnade bomben har emellertid troligen icke varit laddad med så kraftigt sprängämne, ty demoleringen å nedslagsplatsen motsvarar knappast mer än en 500 kg bomb, laddad med ordinärt sprängämne. Lufttorpeden torde ha varit ett försöksexemplar, som gått kontrollen ur händerna. Den har då varit laddad med viss mängd sprängämne för att bliva tillräckligt söndersprängd men dock ej så att verkan av det nya sprängämnet röjts.

4.

Torpedens styrorgan utgöres av fyra stycken mycket grova strömlinjeformade roder av retortkol eller liknande, med sina axlar lagrade i grova rull- och kullager. Rodren sticka in i reaktionsaggregatets förbränningsström och avlänka den utströmmande förbränningsgasen, vilket tyder på att torpeden är avsedd för mycket höga höjder. Se fig 17-18, bil 5.

5.

Radioutrustningen är synnerligen omfattande och visar att torpeden varit radiostyrd. Se fig 23-26 och 29, bil 5.

Tvenne mottagare, en sändare och rester av sannolikt ytterligare en sändare, en förstärkare med reläer, 4 rodermaskiner, flera små motorer och 2 st generatorer ha kunnat identifieras.

Mottagare och sändare ha varit utförda för följande frekvenser: 1 mottagare för ung 23,3 Np/s, 1 mottagare för ung 50 Np/s, 1 sändare för ung 42 Np/s.

Den elektriska utrustningens omfattning framgår av att kopplingsplintarna innehålla 500-1000 kopplingskontakter. Rodermaskinen och några radioapparater äro relativt väl bibehållna.

Undersökning av den elektriska utrustningen pågår.

Några antenner ha icke återfunnits, men torde sannolikt hava varit placerade inuti det träklädda radiorummet.

Funktionen av tvenne c:a 1 m långa i alumrör placerade spolar med av järnplåt lamellerad kärna har ännu ej kunnat fastläggas. Funktionen kan vara av elektromagnetisk eller möjligen akustisk art.

Från vissa radioapparater har med all trolighet en del för undersökningen värdefulla detaljer blivit bortplockade från fyndplatsen.

6. Reaktionsaggregatet och turbindrivaggregatet.

I det följande kommer reaktionsaggregatet att benämnas huvudbrännaren och det turbinen drivande aggregatet för turbinbrännaren.

Huvudbrännaren är av jättedimensioner med en vikt av 450 kg, en utströmningsöppning baktill av 735 m/m och en längd av 1,7 meter, största diam är 1,0 m. Den har i sin främre del 18 st bränslespridarekammare och tillsammans finnas 4264 bränsletillförselhål.

Turbinbrännaren är av 12 cm diam och 22 cm längd. Den förmår lämna effekt till en Curtiss turbin om c:a 300 à 500 hkr.

Båda brännarna torde verka enligt samma princip med två ämnen, som blandas i brännarna och därvid utveckla en oerhörd gasmassa. Det ena drivmedlet innehåller kaliumpermanganat, men till vilket procenttal har ej kunnat utrönas. Turbinbrännaren har en kraftig beläggning invändigt av detta ämne, och i turbinen och därtill hörande avgassystem har manganoxid (Brunsten), utgörande rester från kaliumpermanganat, konstaterats. Å tankplåtar och i vissa rörledningar samt i huvudbrännarens munstycken och spridarekammare har en karakteristisk blå eller violett färgning konstaterats, troligen härrörande från kaliumpermanganat. Vad drivmedlet i övrigt består av är okänt.

Det andra drivmedlet fordrar kraftig förvärmning, som vid turbinbrännaren erhålles genom att ämnet leds i spiralordnade rörslingor, som upphettas av de från turbinens avlopp kommande gaserna. Vid huvudbrännaren sker förvärmningen på så sätt att drivmedlet passerar omkring huvudbrännaren bakifrån och framåt genom ett yttre plåtskal. Vad det andra drivmedlet består av är okänt. Vissa gissningar på starkt koncentrerad vätesuperoxid förefinnes.

Utanför huvudbrännaren löpa fyra tillförselrör av stål, mynnande vart och ett till fyra ringformiga kanaler runt brännaren, från vilka kanaler mängder av små fina hål löpa in till brännarens insida. genom dessa tilloppsrör inmatas säkerligen här ytterligare ett bränsle.

Såväl turbin- som huvudbrännaren torde verka medelst kontinuerlig förbränning, men detta fordrar i sin tur att drivmedlet i sig självt har erfoderligt syre för förbränningen. För att exempelvis förbränna 75 kg bensin per sek fordras 900 kg luft per sekund, för vilken tillförsel inga pumpaggregat ha spårats. Vid högre höjder blir den erfoderliga luftmängden ännu större.

Rekonstruktionen av turbinaggregatet med turbinbrännare och förvärmare framgår av skiss, sid 7. Å skissen har inritats blåa och gröna linjer. De blå linjerna indikera detaljer, som tydligt haft rester av kaliumpermanganat, de gröna linjerna indikera detaljer, som haft brun beläggning härrörande från i avgaserna förefintlig brunsten (manganoxid).

Beträffande funktionen av turbinbrännaren och huvudbrännaren hänvisas till professor Boestads preliminära utredning, bil 2.

Mycket talar för att det syrebärande ämnet är starkt koncentrerad vätesuperoxid.

Den citronformade tanken (se fig 13, bil 5, och jämför sid 7) hade å marken, där den fallit ned, bränt marken och grenar till förkolning. Inget tyder på att tanken haft sådan hög temperatur att förkolning kunnat inträffa utan att denna måst ske genom det i tanken förefintliga ämnet. Starkt koncentrerad vätesuperoxid har denna egenskap.

7.

Den i Sverige nedfallna lufttorpeden torde med säkerhet ha avsänts från Peenemünde. Peenemünde-Bornholm-Bäckebo ligga i relativt rät linje. Den tillryggalagda distansen har då varit 350 km. För att täcka en så stor distans, då drivkraften endast verkar c:a 60 sek, måste torpeden drivas upp till oerhört stor höjd.

Professor Boestad har i sin bilaga gjort ett antagande att begynnelsedrivkraften av 28000 kg är konstant under 60 sek, varvid en höjd av c:a 120000 m skulle uppnås.

Professor Luthander har undersökt det fall att drivkraften efter 28000 kg begynnelsevärde sjunker till 2000 kg under 60 sek, varvid en största höjd av c:a 29000 m skulle uppnås (bil 3). Med så liten höjd kan emellertid icke så stor distans som 350 km täckas, utan att torpeden drives fram i horisontalled under väsentligt längre tid än 60 sek.

Det hela är emellertid en fråga om vilken drivmedelskvantitet, som medförts, och först sedan man av plåtresterna till tankarna kunnat bedöma mera exakt den förefintliga rymden kan svar härpå lämnas.

Antagandet om konstant drivkraft av 28000 kg fordrar en drivmedelvikt av 11 ton, och torpedens fulla vikt skulle då vara uppe i c:a 15 ton.

8.

För att bedöma den höjd, å vilken torpeden före nedslaget exploderade, har, med ledning av stål- och aluminiumplåtarnas spridning å nedslagsplatsen (bil 1) och kännedom om att vinden vid tillfället ifråga var 7 m/sek, fallförsök med några plåtar av stål och aluminium, tillhörande torpeden, utförts från tranebergsbron.

Resultatet har gett en trolig höjd vid krevadögonblicket av omkring 1500 m. Bil 4.

9.

Inför många detaljer står man f n frågande betr deras funktion. Flertalet av dessa detaljer äro av elektrisk karaktär och skola icke här beskrivas utan anstås därmed till en senare rapport.

Stora kraftiga söndersprängda och förvridna järnbalkar hålla f n på att rätas till och erhålla sin ursprungliga formgivning. Rörbitar passas samman och svetsas hop, och allteftersom detta arbete fortskrider bli möjligheterna större att överblicka torpedens yttre form och dimensioner samt inre uppbyggnad och anordning av radioanläggning och drivaggregaten.

Likaledes pågår studiet av den elektriska anordningen (radio) och av drivaggregatets funktion.

De i rapport lämnade uppgifterna kunna givetvis bliva modifierade allteftersom rekonstruktionen framskrider och ger ökade erfarenheter.

10. Bilagor.

  1. Karta över nedslagsplatsen,
  2. Professor Boestads preliminära utredning ang framdrivningsanordningen.
  3. Beräkning av topphöjden vid vertikal skjutning med lufttorped.
  4. Uppskattning av lufttorpedens höjd i krevadögonblicket.
  5. Fotografier.
  6. Ritning över huvudbrännaren.

Stockholm den 21 juli 1944.

Henry Kjellson
Flygdirektör av 1. graden

MU/HKn/R.
2107