Vid jämförelse mellan uppgifter i dagspressen och i engelsk facklitteratur om det tyska fobotfpl V1 samt resultaten av undersökningarna av de i Sverige störtade robotfpl (se "Rapport över teknisk undersökning av robotfpl" av den 22 juni 1944 jämte tillägg den 26 aug 1944) kan med bestämdhet konstateras, att de ovannämnda i Sverige störtade fpl äro av typen V1.
Intet har framkommit vid de svenska undersökningarna, som tyder på att fpl varit radiostyrda. Detta framgår ej heller på något sätt av beskrivningarna i engelsk fackpress, utan det har fastmer med säkerhet konstaterats, att fpl endast varit styrda (reglerade) med tillhjälp av dels en i nosen placerad kompass, vilken påverkar en autopilot med tryckluftdrivna gyron, dels en höjdinställningsanordning, bestående av en aneroid, likaledes påverkande autopiloten, samt en propellerdriven luftlog, avsedd att reglera flygsträckan och vid dennas slut (vid starten medelst ett räkneverk inställbart) trimma fpl i dykning. Enl engelska uppgifter är även träffsäkerheten med V1 synnerligen dålig.
Däremot har den i Bäckebo norr om Kalmar störtade lufttorpeden med all säkerhet varitradiostyrd och f ö av en helt annan konstruktion. Efter allt att döma har den ej varit försedd med vingar eller bärplan och säkerligen ej avsedd att framdrivas i horisontalbana på rel låga flyghöjder.
De danska uppgifterna synas i stort sett tillförlitliga, varför det torde kunna konstateras, att robotfpl av den typ, som i dessa uppgifter kallas V2, hittills ej anträffats i Sverige. Denna torde av allt att döma vara en utveckling av V1, snarare än ett nytt vapen, och torde i huvudsak vara av samma storlek och konstruktion som V1. Däremot kan man ej uttala sig om huruvida den typ, som i den danska rapporten kallas V2, verkligen överensstämmer med tyskarnas hemliga vapen V2, om vilket i pressen endast fåtaliga antydningar finnas. Det är sålunda ej uteslutet, att tyskarnas V2 kan vara av typ "Bäckebo" eller av någon helt okänd konstruktion.
Enligt uppgifterna i rapporten från Danmark synas av allt att döma de huvudsakliga fel, som vidlåda V1, hava till stor del eliminerats i den nya konstruktionen (i fortsättningen för enkelhets skull kallad V2), nämligen den synnerligen bristfälliga träffsäkerheten såväl i sidled som i längdled. Emedan V1 i sidled endast synes styras genom impulser från en kompass, kunna inga korrektioner för avdrift införas, och då flygbanans längd endast bestämmes av ett räkneverk drivet av en luftlog, kunna inga korrektioner för med- eller motvind införas.
Med tillhjälp av riktade radiostrålar kan man styra fpl, om detta är försett med vanlig enkel mottagare. Ett dylikt system används t ex i USA för radionavigering inom trafikflyget. På ena sidan om kurslinjen höras här streck, på anda sidan prickar och i kurslinjen obrutna signaler.
Betr uppgifterna om våglängdsområdena kan sägas, att långvåg endast är användbar på dagen. Nattetid erhålles ingen utpräglad riktning på distanser över 5-10 mil. Detta synes motivera den påstådda övergången till den nya, skålformade antennen, vilken antyder användande av ultrakortvåg.
Den angivna effekten på marksändarna förefaller trolig. Om fpl antenn icke göres mycket stor, erfordras stora sändareffekter.
Samtliga uppgifter betr radiostyrning av robotfpl synas vara acceptabla. Det kan vidare med säkerhet konstateras, att den i Bäckebo tillvaratagna materielen ej överensstämmer med ovanstående.
Genom ändring av den i V1 tillämpade principen för kontroll av flygbanans längd, så att hastigheten (i förhållande till marken) hålles konstant med tillhjälp av en "accelerationsregulator" (Beschleunigungsmessgerät), som reglerar reaktionsmotorns effekt, och fpl bringas i dykning efter viss tid, synes äventräffsäkerheten i längdled hava åtskilligt förbättrats. Naturligtvis spelar härvid apparaternas känslighet och ev eftersläpning i byig vind stor roll.
Vad beträffar uppgifterna, att V2 faller sönder i flera delar i viss ordning med vissa tidsintervall, synes detta egendomligt, och betydelsen härav kan ej bedömas.
Stockholm den 20 sept 1944
LG
MF3/EL/S-n
2009