Författaren av verket Lewis värld blev känd för en bredare publik under förra året då han med Resan utan slut i metaforisk form, eller såkallad hyperbolisk realism, sökte rötterna till en specifik form av svensk främlingsfientlighet. I den förra romanen låg fokus på religion och konspirationsteorier, uppblandat med en del rural naturbeskrivning från 1800-talets Sverige, medan den nya romanen är en kontrafaktisk tegelsten med intertextuella referenser över hela skalan.
Redan titeln Lewis värld är naturligtvis en pendang till PO Enquists roman Lewis resa. Den senare är en historisk roman vars språk Walleij uppenbarligen förrädiskt använder för att vagga in tilltänkta läsare i en falsk trygghet, för att sedan gradvis förvrida bilden. Vi blir ganska snart varse att Lewis värld inte är som vår - hela historien är förvrängd likt i en fresnellins, och först mot slutet av boken inser vi att händelsernas avvikande utveckling börjat mycket tidigt, då drottning Christina ej abdikerat och konverterat till katolicismen.
Vi möter en radikalt annorlunda idévärld, där Sverige präglats av en strängt pietistisk protestantism i Calvins anda (denna berörs ju även i förra boken), samt en utbredd Hernhutism. Något har gått allvarligt fel vid liberaliseringen av Sverige - istället för att reformera fyrkammarriksdagen till en tvåkammarriksdag, har en enkammarriksdag av norsk modell införts, och prästerståndet har behållit beskattningsrätten överallt utom i städerna. Det rurala Sverige är därför långt in på 1900-talet kraftigt präglat inte av industrialismen, utan av pietismen, industrien är koncentrerad till storstäderna som är mycket större än idag, och landsbygdens bruksorter existerar inte. Råvaror tas därifrån, men under prästerskapets kontroll. Landsbygden präglas också av en stark hederskultur. 1900-talets arbetarrörelse är koncentrerad till storstäderna, och varken dessa eller nykterhetsorganisationer som IOGT existerar på landsbygden, där supandet istället hålls nere av kyrkan. Frikyrkor av vår typ existerar inte - det finns bara en statskyrka, men inom den frodas olika extrema protestantiska grupper, bland annat sjundedagsadventister och Plymouthbröder, vilka inlemmas i kyrkan som självständiga maktfaktorer med rösträtt. Lars Levi Læstadius pietism omfattar hela den svenska landsbygden och inte bara delar av Norrland som i vår värld.
I Lewis värld har en modernisering av landet skett under depressionen på 1930-talet och under andra världskriget, driven av Ivar Kreuger, som här mött ett betydande motstånd inom landet och därför inte expanderat internationellt och heller aldrig tagit livet av sig. Landet är delat i två stora partier, varav KDS som här bildats redan runt sekelskiftet av Læstadius anhängare är det största på landsbygden (Centerpartiet och Folkpartiet existerar ej) och Socialdemokraterna och Högerpartiet dominerar i städerna, och tävlar om att bilda minoritetsregering under första hälften av 1900-talet medan KDS hela tiden motsätter sig de reformer som (S) och (H) i koalition genomför. Lewi Pethrus framträder som hårdför ledare för KDS.
I denna värld leder Gustaf V:s borggårdstal 1914 till en stadskupp där kungamakten plötsligt växer och Gustav VI Adolf har en betydande roll för uppbyggnaden av industrierna i städerna och överbrygger till viss del motsättningarna mellan stad och landsbygd under några år, och landets industri blomstrar. När denne dör 1973 sker emellertid något olyckligt: den nyutnämnde Gustaf VII (som i denna värld inte omkommer) låter omedelbart stänga riksdagen när han kommer till makten, och i en förödmjukande ceremoni svär alla offentliga makthavare trohet till "kungen och kungen allenast". Partierna får fortsätta existera men har endast rådgivande makt, de sköter t.ex. formulering och utarbetning av lagar.
Landet börjar i detta läge bli instabilt, eftersom missnöjet med diktaturen breder ut sig, och motståndsgrupper bildas både i stad och på landsbygden. Inget sker dock, och kungen börjar snabbt att liberalisera landet för att harmonisera det med resten av världen. Kontrasten blir stark då det sena 1960-talets ungdomsrevolt och sexuella revolution hållits tillbaka, och t.ex. offentlig dans och bikini varit förbjuden, och Gustaf VII nu upphäver alla sådana restriktioner.
Runt 1975 anstiftar radikala kommunister en revolution i Sverige, efter att samförståndet mellan (S) och (H) lett till slitningar inom arbetarrörelsen och den senare kraftigt radikaliserats av starka Marxistiska element utifrån. I samma tidsperiod har underklassen känt sig alltmer trängd av medelklassen, och stora delar av denna har radikaliserats av KDS organisationer i städerna. Riksdagen återinförs över en natt på nyårsafton 1976 i en gemensam ockupation driven av kommunisterna och KDS, och Gustaf VII och hans familj flyr från Sverige och bosätter sig i exil i Storbrittanien.
Detta är den punkt där den egentliga romanen börjar - vi följer huvudpersonen Kristina som vuxit upp under Gustaf VII och upplever revolutionen på nära håll, när vi plötsligt blir vittne till hur revolutionen kapas av Lars Lewi Pethrus, son till Lewi Pethrus d.ä. (och uppenbarligen namngiven efter Lars Levi Læstadius), som kastar landet in i en kristen teokrati av ytterst pietistiskt slag. I en våg från landsbygden och underklassen tar KDS makten och avskaffar demokratin. Därefter förklaras alla kommunister vara statens fiender, medan de som tillhört de gamla, fogliga partierna lämnas i fred.
Släktingar och vänner till Kristina fängslas, torteras och avrättas. Den liberala medelklassen börjar fly utomlands. Vi får följa Kristina när hon blir berövad förbjudna böcker, utfrågad av präster - i många fall underklassens städare, tapetserare och pigor - och till sist när hon flyr utomlands för att kunna leva ett fritt och självständigt liv, och det är i Danmark, med utsikt över Öresund, som boken avslutas med orden så nära, men ändå så långt borta.
Romanen innebär ett steg framåt berättartekniskt från förra romanen, även om delar blir dåligt sammanhängande rent idéhistoriskt. Ovanstående historik måste utläsas på marginalen, och ett förklarande preludium hade kanske varit på sin plats, när vi istället kastas in i revolutionens centrum utan någon vägledning om vad som pågår. Inspirationskällorna kan vara många förutom de nämnda, men jag tycker mig urskilja paralleller till den brittiska grafiska romanen V for Vendetta och olika skildringar av den Iranska revolutionen, det är över huvud taget den persiska tragedin som skildras i svensk form i denna roman.
Hugo Sollfredstad