Joakim Rouberts köpråd för datorer

Jag får då och då frågan om jag kan komma med lite rekommendationer när vänner och bekanta ska köpa ny dator, vilket jag också gör. På den här sidan har jag samlat det viktigaste av vad de rekommendationerna brukar innehålla. Rent generellt gäller att det är värdelöst att köpa dator, för knappt har man hunnit köpa sin nya, fina dator förrän den känns omodern och kass. Dock finns det några saker som är bra att tänka på, och det är det som jag anser vara av vikt som jag har nedtecknat här.

Observera att en hel del av informationen på den här sidan kvickt blir föråldrad på grund av den snabba utvecklingen på datorernas område. Även om grunderna är desamma år efter år, så kommer klockfrekvenser, minnesstorlekar och antal processorkärnor snabbt att öka så att de siffror som gällde ett år känns hopplöst föråldrade två år senare.

Informationen på denna sida är tämligen populärvetenskaplig, och den som är kunnig på området kommer vid fortsatt läsning förmodligen få en ”det där visste jag ju redan!”-känsla, men för den som inte vet allt redan kan nedanstående vara av intresse.

Rekommendationer av butiker och inköpsställen förekommer i texten, och de baserar sig på mina högst personliga subjektiva bedömningar.

RAM – Det allra viktigaste

Det allra viktigaste att lägga resurser på i din dator är internminne, RAM (Random Access Memory). Det har länge varit och är fortfarande som så att de flesta datorsystem säljs med alldeles för lite RAM för att hålla priset nere. Detta fungerar, eftersom kunderna låter sig lockas av saker som ”jättesnabb processor”, ”jättefräsig Bluray-brännare” och annat som är lämpligt att annonsera om. I själva verket gör oftast för lite RAM att övriga komponenter inte kommer till sin rätt. Anledningen till detta förklaras i följande stycken, först på ett tekniskt sätt och därefter på ett populärvetenskapligt sätt:

Teknisk förklaring

Minne kostar pengar, och ju snabbare det är, desto dyrare är det. Allra helst skulle man vilja ha jättemycket jättesnabbt minne, men det har man inte råd med. Alltså delar man upp det för att få en så bra kompromiss som möjligt.

Det snabbaste minnet sitter inne i processorn och kallas register. Det är ofta inte större än en handfull tecken (byte), men det är väldigt snabbt. Processorn använder registret för det den för tillfället håller på med som mest.

När registret inte räcker till (vilket det ju inte gör) använder processorn nästa minnesnivå, cache-minnet, vilket också sitter inne i processorn. (Vissa processorer har flera cache-nivåer; vanligast i PC-världen är 2 steg, L1 och L2.) L1 är typ 10 gånger så långsamt som registret, men mycket billigare och mycket större, ofta kanske 32 kB (32 000 tecken). När L1-cachen inte räcker till har man sin L2-cache som är betydligt större än L1-cachen, när den här texten uppdaterades senast ofta 2–3 MB per processorkärna, men i gengäld väsentligen billigare då den är c:a 10 gånger långsammare än L1.

Och när cache-minnet inte räcker till har man RAM, vilket man ju själv lätt kan sätta in i datorn. RAM är i sin tur 10 gånger långsammare än L2-cachen, men oändligt mycket billigare. Att snåla in på mängden RAM till en ny dator är fel sätt att använda sin budget och helt enkelt dumt. För när RAM inte räcker till använder man hårddisken att mellanlagra på, och hårddisken är typ 100–1000 (!!!) gånger långsammare än RAM, och HELST AV ALLT SKA EN DATOR ALDRIG BEHÖVA SPARA UNDAN MINNE TILL HÅRDDISKEN!

Ofta när du är hemma hos folk och deras dator tröskar på och de säger ”åh, datorn TÄNKER” så är det i själva verket den slöa stackars felkonfigurerade maskinen som kämpar med att skriva och läsa ut minne till hårddisken eftersom den har på tok för lite RAM.

Populärvetenskaplig förklaring

(För den som hoppade över ovanstående stycke så förklarade det begreppen register, cache och RAM, vilka används nedan)
Min lite mer populärvetenskapliga liknelse med minne är att du sitter och pluggar på biblioteket. Din hjärna är processorn, och det du sitter och tänker på just för stunden är registret. Däremellan går det ruskigt fort (i alla fall när man precis börjat plugga på förmiddagen). Det du tänkte på precis innan finns i ditt närminne, och kan jämföras med L1-cache; det tar något längre tid att hämta information därifrån relativt det du just nu tänker på, men det är rätt effektivt. Ibland måste du anteckna saker som du inte kan komma ihåg, och gå tillbaka i dina anteckningar och kolla upp vad du nedtecknat. Det tar lite längre tid, men är rätt effektivt ändå (L2-cache). När anteckningsblocket inte räcker så får du resa dig och gå bort till bokhyllan för att slå upp saker och ting. Det tar rätt mycket längre tid, men så finns det å andra sidan väldigt mycket information som inte får plats på skrivbordet lagrad i bokhyllan (jfr. RAM). Och när det du letar efter inte finns i bokhyllan och inte på hela biblioteket och du måste beställa något från ett bibliotek i Umeå, vilket tar 4 dagar, ja, det är samma sak som när datorn måste spara undan minne till hårddisken... Inte roligt! Då kvittar det hur snabb du är i huvudet (hur snabb processorn är), för du får ändå sitta overksam och vänta i 4 dagar.

Med ovanstående kunskap är det inga problem att skaffa sig en bra dator.

Processor (CPU)

Det gäller att välja var man vill ha flaskhalsen i datorn – för en sådan får man alltid. Jag tycker att det är bäst när det är själva processorn som är flaskhalsen, och det sämsta läget är om man har en jättesnabb processor som dessvärre måste gå på halvfart för att man har för lite RAM (se ovan).

Tillverkarna (oftast Intel och AMD) har många olika sorters processorer. Vissa är extra strömsnåla för att fungera bra i bärbara datorer, andra har superprestanda för att fungera i maskiner som ska göra tunga beräkningar (men de drar å andra sidan mycket mer ström och behöver därmed mer kylning vilket medför fler fläktar vilket medför mer buller), etc. Men trots att utbudet ser ut som en djungel är det ganska lätt att hitta vad man behöver:

Varning för budgetprocessorer

Det framgår ganska tydligt vilka av tillverkarnas processorer som är tänkta för vanliga datorer främst på priset, för de avancerade processorerna för tunga beräkningar (t.ex. Intels Extreme Edition-processorer) kostar alltid extra mycket. Och sedan har tillverkarna vanliga processorer och budgetprocessorer. De är oftast i stort sett samma processor, fast de som är budget har väsentligen mindre cache, vilket alla som känner till det som står ovan om cache vet är dåligt. Därtill brukar budget-processorerna även ha lägre kommunikationshastighet med moderkortet. Att ha en sådan budgetprocessor är som att köpa en väldigt avancerad bil som man sedan inte har råd att tanka. Har man för avsikt att använda bilen så kvittar det då hur bra den skulle kunna vara när den inte får rätt förutsättningar att göra det den ska. Då är det kanske bättre att köpa en något mindre avancerad bil som kan få det drivmedel den behöver för att göra det den ska.

För Intel har man förr exempelvis haft processorerna Celeron och Pentium, vilka är i stort sett samma processor förutom att Celeron, budgetprocessorn, haft kanske ¼ av cache-storleken hos en Pentium.
För AMD har motsvarigheten tidigare varit Sempron (budget) och Athlon. Sedan Intel lanserade sina Core-processorer har AMD inte lyckats ta igen försprånget, så i dag kan AMD inte konkurrera i lyxprocessorsegmentet och nischar därför genomgående mot den prismedvetne med det mesta av sitt utbud. För mig har AMD inte haft något intressant sedan 2007, tyvärr.

När en dator har en budgetprocessormarknadsförs den oftast lite ljusskyggt som exempelvis till intet förpliktigande DUAL CORE för en tvåkärning budgetprocessor, så att man ska tro att det är ”Core 2 Duo” vilket det inte är. Se upp för detta, och bli inte lurad. Vad gäller Intels processorer så har de en fantastiskt bra sajt där man kan jämföra specifikationer och modeller: http://ark.intel.com/

Strömsnåla, moderna processorer

Inte förrän nyligen har det blivit riktigt högaktuellt med verkligt strömsnåla processorer, och där lyckades Intel ordentligt med sin processorfamilj Core (som sedan har vidareutvecklats till i3/i5/i7-processorerna), vilka inte bara drar ⅓ av den ström som behövdes i sina föregångare, utan därtill är mycket effektivare och bättre. (Jämför man med den forna högprestandaprocessorn Xeon drog en sådan runt 6 gånger så mycket effekt som en Core med samma prestanda gjorde.)

Antal processorkärnor

Hur många processorkärnor behöver man då? Ska man ha dualcore, quadcore, är dyrare bättre, hur ska man tänka? Det beror på vilka program man har för avsikt att köra, och hur många program man har för avsikt att köra parallellt. En del program har förmågan att köra på flera processorkärnor samtidigt, medan andra förlitar sig på en enda. I det första fallet är kanske många men lite långsammare kärnor att föredra och i det andra fallet är färre men snabbare kärnor att föredra. Generellt gäller dock att ju fler processorkärnor desto större hål i plånboken samt ökad energianvändning (i form av större kylbehov och mer buller).

Hårddiskar

Nu för tiden finns det egentligen bara två stora aktörer på marknaden kvar, Seagate och Western Digital. Förr fanns det en mängd andra tillverkare, men med åren har de köpts upp eller lagts ner. Detta är en trend som fortgår i takt med att SSD-enheter har blivit både populära, större och numera även prisvärda. (Det finns en utmärkt artikel för den som vill veta i stort sett allt värt att veta om SSD här.)

I skrivande stund är det mycket vanligt att man köper en SSD att ha operativsystem och program på, och sedan kompletterar man med traditionella hårddiskar för lagring av film, musik, bilder och liknande (som tar mer plats).

Moderkort

Det är vanligt att folk köper jätteavancerade moderkort med enorma mängder funktionalitet som de sedan aldrig använder. För den som inte har obegränsad budget, vilket är de flesta av oss, är det helt onödigt eftersom jätteavancerade moderkort kostar mer än de som är något enklare. Det allra viktigaste är vilket chipset moderkortet har. Chipset är den kretsuppsättning som sköter kommunikationen mellan alla delar i datorn. Genom att välja ett chipset som har bra drivrutiner (det är alltid ett säkert val att välja ett chipset från Intel), och som kan kommunicera med processorn i den högsta hastighet processorn klarar av så får man den bästa kombinationen. (Systemet blir aldrig snabbare än den långsammaste komponenten, och att då köpa en jättesnabb processor som får prata med ett långsamt chipset, eller det omvända, är bara onödigt.)

Utöver detta får man se vilka anslutningar man behöver, om man vill ha inbyggd grafik eller ett separat grafikkort, och om man behöver ett litet moderkort som får plats i en särskilt liten låda, etc. Kombinerar man dessa preferenser med chipset och pris, tillsammans med omdömen och testresultat så brukar det utkristallisera sig vilka olika märken och modeller som är aktuella.

Undvik moderkort där kylningen av en del kretsar sker med små fläktar. De går bara sönder och väsnas och ger dig en massa huvudvärk i slutänden. Välj något som har passiv kylning i stället. Nu för tiden verkar det dock som att de där småfläktarna förpassats till historien, som väl är.

Nätaggregat

Det finns en nedre gräns för hur mycket man måste betala för att få ett nätaggregat som är bra. Att köpa ett dåligt nätaggregat är ingen bra idé eftersom det i värsta fall kan förstöra de övriga komponenterna. Men däremot behöver man inte köpa världens kärnkraftverk för att strömsätta sin lilla kontorsdator. Hur ska man då tänka? För handen på hjärtat, det är rätt tråkigt med nätaggregat...

80 Plus-certifiering

80 Plus heter ett frivilligt certifieringsprogram som kom 2004 för att främja effektivare energianvändning i nätaggregat. För att få den ursprungliga certifieringen krävdes att nätaggregatet skulle ha minst 80% effektivitet vid 20%, 50% och 100% belastning. (Det innebär alltså t.ex. att ett nätaggregat som vid 100% belastning levererar 200 W till datorkomponenterna kommer att dra 250 W ur vägguttaget; 50 W, 20%, av dessa blir energiförluster i form av värme.) Före 2004 var det få nätaggregat som var så effektiva, men nu skickar alla seriösa tillverkare sina nätaggregat för 80 Plus-certifiering. Certifieringen (och köparna) har sporrat företagen att bli allt bättre och efter hand har ytterligare klassningar med högre krav tillkommit.

Välja effekt

Ett nätaggregat är allra effektivast vid c:a 50% belastning. Och även om det är nästan lika effektivt vid full last så kommer full last troligtvis att få nätaggregatets fläkt att veva runt rätt entusiastiskt med en del buller som följd. Så en gammal tumregel vid datorbygge är att köpa ett nätaggregat som är märkt med en maximal effekt på ungefär dubbelt så mycket som systemet verkligen behöver. (Märk väl att eftersom nätaggregatet inte nödvändigtvis är så effektivt vid väldigt låg last så vill man inte ha ett jättekraftfullt nätaggregat heller. Ofta är de dessutom dyrare... Lagom är bäst!) För att få en uppfattning om hur mycket man behöver så kan man använda ett av de många verktyg som finns online för detta, exempelvis eXtreme Power Supply Calculator Lite om man är privatperson. Ett nätaggregat på 450 W är alltså ganska lämpligt för ett system som ligger mellan 90–225 W (intervallet 20–50%). Har man avancerade grafikkort så är sannolikheten stor att effektbehovet drar iväg, men med enkla modeller alt. inbyggd grafik är det sällan man behöver mer än 450 W. (Trenden i datortillverkningen är dessutom sedan ett bra tag effektivare komponenter med lägre energiförbrukning.)

Tillverkare

Det finns bara ett fåtal tillverkare (bl.a. FSP och Seasonic) som gör nätaggregat, och sedan är det många andra företag som köper dessa och modifierar dem lite för att få dem så som de vill ha dem (antal kablar, fläktar och fläktstyrning, färg, förpackning, etc.). Generellt gäller att de som innehåller japanska kondensatorer anses vara bra, och de som innehåller kinesiska kondensatorer anses vara kanske bra men kanske kass. Väljer man ett nätaggregat med enbart japanska kondensatorer, lagom med effekt, en så bra 80 Plus-märkning som möjligt i kombination med ett så lågt pris som möjligt, så är man hemma.

Bärbara datorer

Med en bärbar dator är det extra viktigt att man klämmer och känner på datorn innan man köper den, eftersom det till skillnad från en stationär dator inte är lika enkelt att byta saker som skärm och tangentbord i efterhand om man inte skulle vara nöjd.

Vilket märke ska man köpa?

När man köper dator bör man även tänka på vilket operativsystem man vill köra. Sedan Apple 2006 bytte till Intels processorer innebär det att du på en Mac kan köra Mac OS X, Windows, Linux, Free-/Open-/NetBSD, etc. Och då får man dessutom en oerhört snygg dator. Känner man inget behov av att köra Mac OS X (som är ett oerhört trevligt operativsystem) så kan man köpa sig en PC, eftersom man på den kan köra det mesta utom Mac OS X på den.

Apple

Länge har Apples datorer varit väsentligen dyrare än att köpa sig en PC, men nu för tiden får man oerhört mycket dator per krona (sett i datorkraft, inte fysisk storlek) om man köper en Mac Mini med extra mycket minne i (eftersom de säljs med alldeles för lite RAM i standardutförande). Den datorn är både pytteliten, jättetyst, snygg och har bra prestanda.
Jag tycker personligen att Mac Mini är en extremt bra produkt.

PC

Ska du köpa en PC finns 2 alternativ så som jag ser det; antingen köper man en dator från en stor, känd tillverkare (t.ex. HP, DELL) där man läst tester i t.ex. Råd & Rön att datorn är tyst, driftsäker, prisvärd, etc., eller så köper man en dator från en datorbyggarfirma. Ja, för färdiga system skulle jag själv aldrig välja något annat än just HP eller DELL, för de gör maskiner som fungerar och har därtill mycket bra kundservice. (OBS! Jag är på inget sätt sponsrad av HP eller DELL och får inte betalt för att skriva detta. Men om någon på HP eller DELL läser denna artikel och blir glad så får ni gärna klicka entusiastiskt på annons-länken längst ner så att Google sätter in några ören på mitt konto.)

Att bygga ihop en dator själv är inte svårt om man är lite händig. Och har man gjort det några gånger är det ganska lätt. Det är ungefär som att skruva ihop en möbel från IKEA. Men man stöter ändå alltid på något problem, något man inte tänkt på, någon komponent som inte passar med de övriga så som man hade tänkt (precis som att skruva ihop en IKEA-möbel, alltså!) o.s.v.

Vill du ha en specialbyggd dator kan det ofta vara ett bra alternativ att låta en datorbyggarfirma sätta ihop och testa den; dels kostar det inte mer än c:a 4–500:-, och då får du dessutom garanti på att den ska fungera och kan lämna tillbaka den till dem om det skulle strula. (Själv bygger jag förstås gärna ihop själv, menmen... ;-) )

Om ni inte ska spela en massa spel som kräver det allra senaste vad gäller grafikprestanda, tillse att ni köper grafikkort med passiv kylning, så ni slipper en liten ettrig grafikkortsfläkt som väsnas och lever jävel. Från och med Intels processorgeneration Sandy Bridge finns det en integrerad grafikdel i processorerna, så där kan man spara en del pengar, energi och värme på att använda den i stället för ett separat grafikkort. (Det gäller bara att köpa ett moderkort som har stöd för att använda den interna grafiken, vilket man bl.a. kan se genom att det har anslutningar för bildskärm bak på).

I dagOm något år
En liten snabb datorEn långsam dator som dock fortfarande är liten
En tyst snabb datorEn långsam dator som dock fortfarande är tyst
En jättesnabb högprestandamaskin som är svindyr,
har 1000 fläktar, drar massa ström och bullrar som fan
En långsam dator med 1000 fläktar som drar massa ström
och bullrar som fan

Skärm

SNÅLA ALDRIG IN PÅ EN SKÄRM! DU KAN KÖPA NYA DATORER, MEN ALDRIG NY SYN!
Tillse att köpa en bra skärm med digital anslutning; det är ett måste för att få knivskarp bild. (I dag har nog alla nya skärmar detta.) Det viktigaste är inte att skärmen är jättestor och jättedyr, det viktigaste är att den är jätteskarp och behaglig att glo på. För det gör man 100% av tiden framför datorn. Skärmen är den del av datorutrustningen som används mest (förutom strömförsörjningen då, förstås...).

Eftersom skärmar innehåller så oerhört många bildpunkter garanterar aldrig tillverkarna att alla bildpunkter fungerar som de ska, och de anger oftast var gränsen går för att man ska få lov att reklamera. Det kan vara kring 10 trasiga bildpunkter som är gränsen för det, men tänk så oerhört irriterande om man köper en ny skärm och då har exempelvis 9 trasiga bildpunkter att störa sig på varje gång man slår sig ner vid datorn... Läs användartester och hör med försäljarna hur ett visst märke brukar stå sig; om det är många returer och klagomål etc. Själv har jag med skärmar från Samsung inte haft några problem alls vare sig på jobbet eller hemma, och jag har inte heller sett några användartester där folk sagt att Samsung haft dåliga bildpunkter (vilket jag dock läst för många andra tillverkare).

Sedan kan man välja om man vill ha Widescreen eller ej. Jag tycker personligen inte att det är så fantastiskt, medans brorsan tycker att det är underbart att jobba med. Bäst är förstås att gå in i en datorbutik och testa olika skärmar. Då ser man snabbt om man trivs med formatet, ljusstyrkan, skärpan, etc.

Inköpsställen

Köp inte dator på typ El-Giganten, On-off eller sådana ställen, de är inte seriösa och har skitprodukter.

Ska ni köpa från datorbyggarfirma kan jag även där rekommendera Itel i Lund. Han som har det är mycket hederlig, bygger bra maskiner, och kan säga saker som ”är du säker på att du vill ha den komponenten? Jag tror att den här som är 100 kr billigare blir ett bättre val tillsammans med de övriga, och så blir datorn tystare också” etc. Vi har vänner som inte kan något om datorer som gick dit och berättade vad de ville göra med maskinen, fick den byggd till ett bra pris, och sedan har de varit supernöjda. Jag har tittat i deras maskin, och den har de komponenter i sig som jag själv hade valt (med den kunskap jag trots allt har) om jag själv skulle köpa grejer. Jag har köpt datorer till jobbet därifrån, och Kajsas dator är därifrån också. Superbra alltigenom!

GH-Data i Lund är väldigt bra att handla om ifall man vet vad man ska ha, men gå inte dit och be dem rekommendera något... De skjuter lite mer från höften.

Sedan ska man inte förakta begagnade datorer, förstås. Då kan man ju också åka ut och provlyssna bullret och testa hur snabb/långsam den känns, och ibland kan man få bra priser där också. Det är lite hur man känner.

Sammanfattning

Du vill troligtvis ha:

Vidare läsning

Om du vill läsa vettiga och bra produkttester och -recensioner så rekommenderar jag sweclockers.com. De vet vad de håller på med och är mycket seriösa.


Valid HTML 5
jokke@df.lth.se
PGP Public Key