Det är närmast symptomatiskt att den skånska identiteten tenderar att å ena sidan målas upp som en otäck exklusiv etnisk identitet ā la Balkan, och å den andra som en slags obegripbar inbillning i "Ett skånskare Skåne del 2" den 14/5. Den logiska slutsatsen av dessa bilder blir att den skånska identiteten ska ses som en extrem åkomma utan grund, dvs att den är ond och obegriplig. Underförstått blir det rikssvenska då det måttfulla och det motiverade. Detta blir extra tydligt då invandrarna kommer på tal. Det specifika och exklusiva skånska blir då oförenligt med en integration av våra invandrare, medan det generella och inklusiva svenska blir en förutsättning för en önskvärd utveckling.
Ovanstående utgör emellertid en stark förenkling av verkligheten som lämnar en obehaglig känsla. Att invandrarna används som ett slagträ i debatten gör saken extra bekymrande. Det finns populister på högerkanten som missbrukar de skånska yttringarna för sina egna dunkla syften. Men det är viktigt att poängtera att de tveklöst utgör en liten minoritet av dem som intresserar sig för de skånska frågorna. För många skåningar innebär regionalismen snarare ett avståndstagande från tilltagande konformism och ett bejakande av kulturell och politisk mångfald. Öppenhet och demokrati är då fundamentala begrepp liksom ett tydligt avståndstagande från främlingsfientlighet.
För att återgå till definitionen av den skånska identiteten så har historieprofessorn Sven Tägil visat att den är en gammal historisk identitet skapad och kontinuerligt formad som ett resultat av den historiska utvecklingen. Denna identitet hålls främst samman av sociala och kulturella band, men knappast av någon exklusiv föreställning om blodsband och härkomst. Detta visar att det finns substans bakom idéerna om en särskild regional skånsk identitet, och att det är en identitet som kan öppna sig mot omvärlden. I praktiken innebär det att den som själv ser sig som skåning och som har en social koppling till Skåne är att betraktas som skåning. Detta gör det möjligt att betrakta sig själv som skåning vare sig man är hitflyttad från Iran eller Kiruna. Den skånska identiteten står heller inte i direkt motsatsställning till andra identiteter. Det är därför möjligt att t ex vara både skåning, chilenare och sydamerikan, eller skåning, svensk och europé.
Den regionala visionen, där skåningar får läsa regionens historia, får ta egna beslut i ett regionalt parlament och bejaka den regionala identiteten och kulturen, blir på så sätt något eftersträvansvärt. En utveckling mot regional och kulturell mångfald i Skåne och Sverige skapar förbättrade förutsättningar för ekonomisk tillväxt, ökat samarbete i Öresundsregionen, närhet till besluten och en positiv känsla av samhörighet. Region Skåne blir på så vis också en självklar utgångspunkt när Skåne behöver hitta nya samarbetsformer inom och utom landet, och en värdig representant för regionala intresseyttringar.
Henrik Persson
Gert Björk