Skåneland

Du ljuva Skåneland,
där vita kyrkor skrida
som skepp på slätter vida
mot havets ljusa rand.
Jag manar fram din väna bild
inunder himmel blå och mild,
där ulliga små skyar trå dansen, yr och vild.
I Stockholm ha de strömmen och de ha Saltsjöbad.
Ja de ha själva kungens hus
och Liljeholmens altarljus,
men vi ha Sundets stränder
och våra möllors rad.
Kulturens liljekalkar skimra
i vita mössans stad!

Vårt kända tungomål
har skorr och rätta ansen,
man tappar inte sansen,
om någon säger: Skål!
Vår kavring och vårt grova bröd
är uttryck för vårt överflöd,
bakom vår lugna yta där brinner det en glöd.
Men Stockholms restauranger med sina granna namn,
Atlantis och Den Gyllne Fred
är det nog inte mycket med
mot Hindby gamla värdshus
och Dalby hages famn.
Som förstad till vårt gamla Malmö
ha vi ju Köpenhamn.

Man har väl karaktär,
av honung landet flyter,
tro ej jag står och skryter,
och slätten har jag kär.
En gåsparad i vårt Skanör
och Limhamnsgummans sillabör,
det är en flik av landet
med äkta skånsk kulör.
Visst finns det Djurgårns ekar,
ett stadshus' gyllne torn,
och ni har riksdagshuset ni,
men de, som styra, dem ha vi,
och vi ha Bäckahästen
och vi ha Ljungby horn,
och moder Svea jämt vi göda
med Skånes malt och korn.

Musik: A. Malmros   Text: H. Richter

[Från _Malmö nations visbok_ (1934)]