Särtryck ur [s 52-55] ONSJÖBYGDEN Onsjö härads hembygdsförenings årsbok 1962 [Bakgrund till texten finns i orginalhäftet. Det kan sägas att tiden som avses är 1860- och 70-talen. Upptecknandet skedde 1926-32. Folk- målet är från södra delen av Onsjö härad.] -- Historier och talesätt från Reslöv Upptecknade av Måns Rosén och meddelade av Ingemar Ingers Om god mat. En gausa-fittamad de e de goaste ja ved, å så risengröd mä smör- håla i. Repliker mellan värdfolk och gäster. Vasse go å hålt te goe, ni faur ta får jär au rättorna, di e ente många. - A jödene, de e rent får méed, ni skolle jo allri gjort jär sånt besvär får vaur sköll. En duktig gropare. Ola Olsen hade faud en dokti grovare; männ de va en lúrifax. Ola hade mault åpp mä rev trätti alna; når hann så nästa måren komm å sau ätte, va groven färi så lant såmm reved - männ så hade grovaren läjt reved i vann, så de hade kröved ing ett par alna; männ hann fick liaväll betalt får trätti. Hon som blev kånklad.l) (Ett fruntimmer, som arbetade på en gård, kom oftast för sent; hon förklarade sig en gång på följande sätt:) Ja, se ja söv litta lä.nge, å sin ja hade mårnad me å konselverad me å rättererad å faud litta po me, så kånklar de liaväll au - honn va kånklad. Om nordstjärnan. Husáren Norblá sa, ad rickmästaren hade lärt dåmm, ad nu be- hävde di allri gau vilse i en sköv, får di behävde bara se po nor- sjarnan. Om rövare i Aska myr. De talas meed åmm, ad i bårjan po attanhondrataled va de tehå'll au rävare i Aska myr; di spände rev övor väjen; så når nån komm köranes, fick di stanna, å då så va rävarna framme å to ifrau dåmm va di hade. Ett besök hos läkaren. (En läkare frågade en bonde, som trodde sig vara illa sjuk:) Kann I eda bra? - Ja - Kann I söva bra? - Ja. - Kann I åsse skida bra? - A, ja. - Ja, va fan vill I då mer? Att hålla smygkrog. Di sir, ad Ola skräddare hållor smy-kru; hann visar en gris får säx skälling, männ så faur di en söpp gratis. Om vävning. Höjt skäl, sa käringen, lötte bened i väred. (Det skulle lyckas med vävnaden, om en besökande under vävningen kom in i en stuga, Iyfte ena foten högt upp och ropade: "Höjt skäl, så gaur de väl"). En snåljobb. Dårrases far e da en räkti snaul-jobb; glöttana kann ente fau så meed såmm en säx-styvor å köva litta brunt-såkkor får - hann sir allti, att de e miss-husåll. Om bankdelningen i kyrkan. De va åsse ett pohi'tt mä stola-delningen; nu faur vi seda ongor årjel-läktaren å trappen did åpp, så vi e nästan ingestängda, männ de e jo bra får dänn, såmm vell ta se en lur. En ramsa. Sätt de där du staur, du ska fau mad når du e gaun; har du säl sul mä de? får brö har vi ente; här va en i gaur, hann feck lia meed; en kann ente gi bårt allt va en har. Trued trallares äventyr. Trued berättar: Når ja va te Pär Pärs så va där en piva, såmm sto te värs, å når ja bårja röga, så bårja pivan å spöga, å ja sa dåmm, att de va skamm a jöra så ve en gammal mann. (Pauga-dromlana hade jo läjt letta krudd i pivehoded).2) En pasascha. De hände en gång - de konne va i Resle ällor nån an-stäns, ad en bonne hade bjutt nånna au byamannana te se. Di va nåck en trälle- fira älla fille-fämm så däringa. Di bårja mä å dricka tåddi, ett par tre vär mingst. Männ mannen po ställed hade nåck gjort sina letta får mårka, får hann bårja känna se lett porred i hoded. Så hann gick åpp får å rösla po se å rätta po benen. Så komm hann ud i ett kam- mors, där de sto en sorfa. Där la hann se får å blonga en stong; männ hår de va, så sömna hann te å ble ligganes. Når de hade gaud en times ti älla så, komm kvingan å stötte po-n å sa: Nu faur du klä au de å lägga de räktit. Hann gne se i önen å ondra hår de va fatt? Så fråuga hann: E di nu gauna? - Ja, nu e di gauna. - Fick di nån mad? - Ja männ feck di så. - Va feck di får nåd? - A, di feck allt möjlit: kyd, fläsk å pölsa mä styvning te, å så feck di risengröd. - Jasså, di fick risengröd - fick ja åsse risengröd? - Ja männ fick du så. - I, tvi får en hong, de velle ja jo ente hatt! 1) försummad, fördröjd. 2) Trued trallare kallades ett kringvandrande original, som hade haft lantbruk i Stävie men kommit på obestånd. Han gick omkring i byarna i Harjagers, Onsjö och Rönnebergs härader och levde pa människors barmhärtighet. Då han var duktig till att berätta historier och dikta verser på stående fot, var han alltid välsedd. Men en gång blev han utsatt för ett elakt skämt, som strax blev orsaken till att han diktade ovanstående vers. - Då han en gång kom till en gård i Svalöv och de frågade hur mycket höstafolk de hade pa nabostället, kom svaret genast: "Där va tre manna å tre kvingor, fårudan di såmm bingor."