Mårtensvisa Mel: Här komma manna. Skåne e lanned, som ligger å smilar i solens gull, därude över vanned står månen blanker å full. Forr Skåne e itt harrlett lann, harrlet lann, harrlet lann, å solen skiner varmt iblann, hej faderittan tjo! Skåne e lanned, där gåsen viar å tocken gal. De blåsor ljomt po vanned, de pivor i bjork å i al. Ja, Skåne e itt harlet lann, harrlet lann, harrlet lann, å kreg de ha vi, ja minsann, hej faderittan tjo! Nu e de Mårten, å nu ska vi eda gåsakrås å mad åv bästa sorten, så hej, va här ska mås. På maden tar vi voss en syp, voss en syp, voss en syp, den river pent i mavens djyp, hej faderittan tjo! Nu e Nationen rätt talrikt forrsamlad kring Mårtens bor, Hjartli e tonen, å frid iblann gästerna bor. Ja Malmö e en fin nation, fin nation, fin nation, å våra gräbbor e prima don, hej fadrittan tjo! Pantofflerna lirar så lent genom krävan me kyd å sås. Mårten vi firar å särdeles Mårtens gås. Ja, gåsen e en trivli ful, trivli ful, trivli ful, å Mårten kommer före jul, hej faderittan tjo! Text: Åke Ohlmarks -- Julavisa Mel: Se madavisan! Ja, i da ska de has ena julakalas, som ska vra te långt in på natta. Vi ska ha möen mad oppå grannaste fad, vi ska drecka å skoja å skratta. Når du blett rektit stinn å fornojd i ditt sinn, ska de smaga en knaber få tymma. Sen såu snackas nåt grannt, ty de e jo bekannt att de åndliga får en ej glymma. Men iblann e de hårt, ty att leva e svårt, når bå' feckor å pong di e tomma. Men vi vänner jo e, såu vi ska hjälpa te, tess du själv får en slant i din lomma. Sen vi drecka en skål å den raraste bål for hinge, som knibit ditt hjarta. Ty du har nock en tös, som norrhelst de behövs kan dej vålla bå noje å smarta. Ja, vi roga voss då, som de blott kan anstå, såna onga å lostia harra; glatt vi drecka vår grogg, fast vi ej ha ett dogg å sen röga vi fina cegarra. -- Manövertrall Mel: Se Nationsfanfar. När pågana komma frå Skåne, då hörs de sjuttan mil, ska I tro, då darra båd' sola å måne vid dånet å deras träsko. Ja, tjo, såna påga, ja så ska de gå, for tjyd å pantofflor å fläsk ska I få, for pågana nor ifrå Skåne di eder for sju, ska I tro! När pågana komma frå Skåne, då klappar hjartat i tösernas bryst, for ad de smagar ed gråne ad å en skåning ble kysst. For tjo såna påga, på dåns ska vi gå, vi ska kyssa å klappa di töserna små. For se pågana nor ifrå Skåne forstå si på sånt, ska I tro! När pågana komma frå Skåne, då tar de skru, skru alej, skru allo, for Måns Bock de va ingen fåne, när han de danskarna slo. Å skåningapåga di sjonger jagu', ad kniver de, slås vi vel en gång ennu, for pågana nor ifrå Skåne di reder si nock, ska I tro! -- Vi skåninga Vi skåninga, vi håller så möed å vår jor, vi skåninga vi sätter pris po varklet smörgåsbor, vi dricker brännevin, men e inga fyllesvin, vill vi festa, så reser vi ti Köpenhamn ett slag. Vi skåninga, vi håller så möed å vår mor å vår far, om vi har, å han e en redi kar. Å lyckeli blir du, som ja gjorr ti min hustru, vill vi jutta voss, så reser vi ti Köpenhamn ett slag. Vi skåninga, vi e ju me alla manna bror, vi skåninga, vi trivas, var hondan än vi bor. Vi studerar i Lunn, å vi ror i Öresunn, vill vi vila oss, så reser vi ti Köpenhamn ett slag. Å säen den vyser, så de knagar i vår teg, å slätten den vimlar å prisblönta kreg. Å pilarna di står å möllerna di går, når de inte blåser, reser vi ti Köpenhamn ett slag. Ja trohed bor i Norden, men här i synnerhed. En bler ej lätt po foden, når en e litta fed. Å luan brinner ej varm udi vår skånska barm, vill vi roa voss, så reser vi ti Köpenhamn ett slag. -- Skånskt julbord Text och musik: E. Ahlberg. I Skåne eder vi spedekaga, som man får si på, men osse smaga. Po gillebored, där e en os å sölta, brunkål å rabbemos. I grödafaded vi näsan sätter, sen får vi kager å etterätter. Når vi har pustad å fått en rög, så så spelas kille å drickes jög. Ja e frå Sege å heder Tilda, ja tämjer kara, når di bler vilda. Ja ammar glötta å kör me ög, ja stoppar pölsa å sprätter mög. En karastackal ja fåd å dras me, å han har jagu får nåd å tas me. Men man får si ad ti revbensspjäll en köss e go som en karamell. Nu får vi sluta for dinne gången, me ditta varsed e slut på sången. I maven hörs de precis som då ett låkmativ de ska bårja gå. For ska en eda å alla slaven, så skolle man ha en lämm på maven, men ente kan de väl va nån jul forudan syppa å gröd å sul. -- Gåsen Mella Känner I min Mella, det är den härna lella, för Mella det e dinna gåsens na-a-a-amn. Far han ville nacka'n, men ja to den stackan, å skydda hinge ymt udi min fa-a-amn. Gåusasteg e nam-nam de sir vi allisamman, te Måurten ska de alltid vara gåu-åu-åu-åus. Mor steger den på spitted i de egna fitted, sen fåur vi kråus me äblamos å såu-åu-åus. Men te å eda Mella skolle ja må ella, de va ju som te äda opp sin vä-ä-ä-än. Fast far han ble forbannad, konne ja ej annad än ad rädda Mella onnan dö-ö-en. Om ja konne sjonga, skolle stäs min tonga prisa Mella me såu granna o-o-o-or. Den bästa gåus i Skåune, ja onner sol å måne finns ente hingas lige på vår jo-o-or.