Lundaslätten

Så skön är ej i klippors skygd
En fjärd med solsken på
Som Sveriges gröna Lundabygd
När ax i blomma stå
När lätt för aftonvindens fläkt
Den vida slätten gungar täckt
Och näktergalen slår
Sin drill i nordens vår
Vid horisontens rand

Hit längtar friden till sitt bo
Från livets vilda lek
Här lägger stormen sig till ro
I lummig bok och ek
Kastanjen skuggar vandrarns stig
Och smidig murgrön flätar sig
Med ros och blommig hägg
Kring trevna hyddans vägg

Det öga, som har sett sig trött
På nordens ödemark
Det vilar ljuvt, av odling mött
På kullar, fält och park.
När sakta mullrar långt ifrån
Ett sömnlöst världshavs tunga dån
Ler Sundets silverband
Vid horisontens rand

Som öar ur ett ändlöst hav
Stå vita gårdar fram
Mot himlen tecknas tornen av
Vid gula vägars damm
Högtidlig som en baustasten
På åtta seklers gravar ren
Står mäktig dômen kvar
Från forna jättedar

Musik: Alice Tegnér   Text: Zacharias Topelius