[Jag vet väldigt lite om dessa texterna. De kommer från en skiva som
jag har en inspelning av. Jag återkommer med skivans namn etc.]

--

Text 36

        Skåne, Lackalänga sn i Torna hd                           Skivsida 6
                                                                  Avsnitt 5
              Om ett bygdeoriginal

                  (1950)
 - Han hade hatt lantbruk i Stövie.
 - Jaså, hade han det?
 - Vesst, han hade hatt stort ställe po 'njefär honnra tönnelann.
 - Då hade han forsämrat sig?
 - Ja, de åod han åpp. Han åod åpp 'ed. Han skolle va rent
farli te eda, ette såm di sa. Jo, de jeck rent - så flytta han å
bode här hide i Nårra Skrövlinge. Här bode han te sist.
 - Det är tätt här vid.
 - Ja, de e så, tjårkan liggår ett sticke åppe här, ja.
 - Jaså, hade han haft lantbruk?
 - Ja visst!
 - Var han gift?
 - Ja han hadde vad jift. Aå, där va väl fäm barn ättår-n.
Där va en sån såm hede Ola, såm hade sitt him där i Stövie.
Han va po byen, får där va liasåm ente nån reda mä-n, han va
sådärna litta glötted. Man så va är en tre, fira tösår. Där va en
såm va jift å bode i Stövie. Hon va möed dokti männesja.
 - Ja. Och så gick han omkring?
 - Ja, han jeck åmkring te sist sålde kagår.
 - Jaså. Var fick han dem ifrån?
 - Ja, ja vet ente var han hänte dåm. Så hade han letta bränne-
vin åsse, såm han sålde. De kalla han, de kalla han får blåo tråo.
 - Jaså, det var ...
 - De va - ja de va 'nte så nott i di tidår, ja. Ja de va en kånsti
man. Allt va han sa, så jick de på rim.
 - Ja. Vad var det han nu så en gång? Det var en gång -.
Jag bor i --
 - Na, han sa: >>För, för va ja nömdeman å hemmansägare i
Stövie, nu e ja kagesäljare, ja har en bror såm e kalakväljare, å
når, han bor i Hör, å når han dör, kammår han här nör.>>
 - Så var det, ja.
 - Ja, så va de, ja.
 - Men så var det en gång han hade varit med och höstat,
vad var det han då sa? - Jag tycker likasom -
 - Nä, han had'nte vad mä å höstad. Han va på ett ställe,
så sa di: >>Va hitte di på dår?>> >>Ja>> sa han, >>far han e ude i
byen å springår, å sånen han e i tjårkan åa ringår, å moran hon
nöstar å vingår, å de ena pian har ont i ett fingår>>, sa-n.
 - Så var det, ja. Han var duktig, som kunde rimma på den
leden.
 - Så va han ju po -, där va markad i Åkarp, Mariehålm,
där va markad, så sa di: >>Va där nån te markas?>> - >>Ja>>, sa han,
>>där va True Trallare å Ola Hallare, Aogarpe sme å Titta-te,
å Ström mä sin hong å n tjäring mä en stor pong>>, sa-n.
 - Ja, där var ju rim meddetsamma.
 - Ja de, rimmed, ja. Så va han där en gång, så reprera di
på jesjivaregåoren, så sa jesjivaren: >>Kan Trued si ett rim såm
bär me jesjivaregåoren, så ska han få ett halstov brännevin.>> -
>>Ja>>, sa han, >>dess jesjivaregaor ä öde, dess murar fallit ner, dess
forna härrar äro döde å sypa fås äj mer>>, sa-n.
 - Ja, de va efter...
 - Salmevarsed.
 - Ja visst var det det.
 - Ja, de va så, ja. - Den däre True Trallare, han kåm po
ett ställe i Stövie, de va sin han va blen udfatti. Å den mannen
a han, di hade vad meed ihopa på den tiden ad Trued va i väl-
måga. Å når han kåm did te den frammade mannen, så va där
frammad. Han sto litt inganåm dåren. Så sa han: >>Ja, po den
tiden ja hade grisa, då konne Jens Månsen å ja spisa>>, sa han.
 - Sa han det?
 - >>Ja, sed därhän>>, sa han, >>så ska du>> - mente på, >>fåo mad.>>
 - Kunde han hålla sig snygg?
 - Aa, de va väl sisådär mä de, tänkår ja.
 - Var han glad för fylle?
 - A, de va han nåck. De liksåm ja har nästan får me, ad
han va. De kan ja ju inte direkt säj, men ja tror de nästan, ätte
typen. En gång han - kåm han åpp å aga mä en gobbe i Tjäv-
linge, såm di kalla får Backen. Ställed låo liasåm po en backe,
så sa han: >>Vell du aga i da, Trued?>> Jaa>>, han kom åpp.
 - >>Kan du rima i da>>, sa han te Trued. - >>Jaa, åppad en backe
a nörad en li, å galed e de å varre kan de bli>>, sa han.
 - Det var ju rätt med. Det var ju värre backar på den tiden.
 - Ja-ja-ja, åsså kalla di gobben får Backen.