[Jag vet väldigt lite om dessa texterna. De kommer från en skiva som jag har en inspelning av. Jag återkommer med skivans namn etc.] -- Text 37 Skivsida 6 Skåne, Vitaby sn i Albo hd Avsnitt 6 Om biskötsel (1953) Men ja minns ifrå min barndåm, når ja va liden, ja ja kan rentud si ja ä ju åppväxt i bi-, blann bina i all min ti, får både far å faffår så va di biodlare. Dåo såo hade di halmtjybår, såm ad di ståcka bina i, såm di sa. Å när att bina di hade svärmt å satt dåm, så ståcka di dåm ju i en tjyba, å de va ju liasåm nåd sarsjelt - viss vidsjepelse ella had en ska si, får de dude inte å lägga en, en sättj övår-n ella n gammel filt såm vi bruga, udan de skålle va 'd rent nytvättad lagen, såm skålle höljas övår tjyban. Å når ad - sin fick den stå där i tjyban te de ble kväll, sin to di å, å smorde - satte di tjyban po en brädebånn, å sen smorde di tjyban mä ler rontenåm, får inte nån mal ella såntärnade frammadabi skålle komma po den, så di hade bara ed lided hol å kryba i. Å där hade di ju rehännt får å fårsvara dåm dåo, når di hade bara ed lided hol, mod såm di hade hatt hela bånnen å skålla fårsvarad. Sin så sattes ju den tjyban, den sattes ju bårt po bi- bäntjen, såm di sae, de ä e, va en ... tvåo påola, såm va nerslana i joren, å där va sad, älla lajd tvåo stora trä po didärna påolana, så de va en rikti bäntj. Där satte di tjybårna. Å där - sin fick di ståo där. Då hade di ju får dåm ådd, åd, där, den gamle visen, den han blick i tjyban, så ad den han svarmde inte ud, men - udan de va bara ongarna såm svarmde ud. Men de va ju 'd stort fel, får ad den gamle visen gar ju ud må den fårste svar- men. Å sin så kåmma di ju, ätte såm di bler färia. Men ad de jore di ju inte. Å sin så når - då po hösten når di kom, sin så skålle di ju slajta bina, å de jick te på de vised ad - så tjände di tjybårna övår, å så tjände di på tjybårna. De såm då våre lätta di toe di. Får di hade ju inte nåd å, å fô dåm po po vintårn. Men så den tongaste å tjybårna, de skålle ståo övår te å ha te nästa åor, å ha svarma å dåo. Å så grava di ed hol i joren, å där satte di, så hade di svavellappa, såm di hade smält svavel å döppt linnelappa i, å de satte di ner i de darna holed i joren, såm di hade, hade gravad. Å sin så satte di tjyban, så satte di fyr po svavellappen, å sin så satte di tjyban övår dinna harnade svavelen, å dåo å den skarpe osen, så do bina, ella blö bara bedövade, å så ramla di ner i den därna dråven. Sin slo di en spann vann po dåm å sin joren po dåm. Sin va de fixad. Så ad de va ju både ett jurplåogeri rent ud sajt å, de va ju synn åm juren åsse. Sin når di skålle ta hanan, så va de ju lätt, får då va ju bina döa. Sin plåcka di alla kagårna ao tjyban, å sin toe di hanan å laa den i ed gammalt såll, såm di hade, å där skålle den säl ståo å ränna ao sin, övår en tjel. Där va - hyjienen va ju inte så stor då, får en, en kåbårtjel den vida vi - den an ä ju inte nåd vidare å vella ha hanan i. Når dåo den hade ståod där å rännt ha den kånne sin kramma di den andra, mä - for di po å kramma hanan ... vaj-, våjsed, så ad där - den han rännde ao, så silas did i deharnade sålled, å de hade ju inga så fina sikta i di darna ella sila, såm vi nu ha. Når dåo di hade tad å fåod hanan ao ner i dedarnade tjelen darr, sin så toe di å smälte våjsed, å ded feck di te hanavann, å de hade di sin te pantåfflegröd å döppte di pantåfflegröden i hanavanned.