Ingemar Ingers ["utgivare" av återtryck] Ett bröllop i Västra Torup i början av 1800-talet En uppteckning av Eva Wigström [uppdragsgivare] och Nils Olséni [upptecknare] Särtryck [s 21-26] ur Västra Göinge Hembygdsförenings skriftserie, XX, 1972 [Bakgrund till texten finns i orginalhäftet.] -- Aitt bröllop i vaura böjder Skildring från Torups socken, Västra Göinge härad, i Skåne, upptecknad på bygdemål hösten 1880. Da va min kvinnesa foräldras foräldra o hennas mormors söster, som haulle bröllop pau ain o samma da, o da va gille, som va stort, ska ain veda, for se, fölked va behaulled. Den aina bruen, min Marjas mormor - hordant söstern va klädd, ska ja inte si, for ja ved ad inte - hade tjökt styft selketöj mä falia granna röa rosser pau te kjortel, o svaurt selketöj te tröja - ja au denne ha ja inu ain väst; ain brai vid krave o aitt vitt forklä mä meed braia la. Därte hade hun blau håser; sko mä höja klacka o sölspänne; aitt grant sölhalsspänne mä mena kädjer i; sölkravaknapp o ain brai fingerring mä ain hailan hob löv, som hängde o skrengla. Ude hade hun vida udsydda vanta. Da grannaste va ändau livbälted o bruakrunan, men se, dai vore baua launta. O sau dyr- bar va krunan, öd bruens far mautte - for da han inte va känder au äja- ren, forstaus - sätta sina hemmanspapér som säkerhed for krunan; men sau hade hun ausse trai honnra fäm o säjsti söllöv, lia sau många som daana i aitt aur. Se, detta sau nöed ud auanpau haured, som flöd'na långs nair öd ryggtavlan. Brugommen älla, som vi sia, brogemannen va nock sau grann pau sitt vis i gula skinnböjser, vida ullna håser mä braia långa håsebaunn mä dosker i ännana, o sölknappa i sin blau tröja. Vi göngafölk hade inte nön ti haed sau gött om ög, for se, vi hade öllti pläad köra meed mä ossa o kör, sau bruastassen fick nock gau te körkan; men där va stort bruafölje mä hövsman, bruasvänna, bruapiger, tapperän- nare o ölt, va som horde te aitt stort gille. Oppe ve altared blai dai vidda, da forstaus, o där haulle dai ausse bruapällen över dom; da va den gran- naste o störste sjal, som konne faus. I den tien kom fölk te gille mä förning, som konne forslau nöed. Ain töl, trettan stora fina brökager - vi ha ausse aitt ortöj, som sier "Naur ain inte ha brö, ska ain göra gille" - ain stor go ost, ain köpp smör o ston- nom ain kalasteg forudan ölla smaukager. Men ain konne ausse ha forning mä se, som ains kvinna lava te i gillesgauren, for ällas fick ain mäst bara törr mad dai tiaste gångana ain skulle haulla maulti. Pau bored stoe stora träfad mä fläsk o köd, bara saltmad; därimellom stoe bränvinflasker o ölstob. Sybesmaden fosta middan va kogärter älla ärtesö, som ain ausse sier. Hövsmannen körde gästerna te bors. Kvinnerna vore dai värste te o fau pau sina rätte plasser: dai streda mod ölt, va dai konne, fost dai gött veste, bo haur dai velle o skolle seda. Da tehorde ausse hövsmannen o haulla tal ve bored, men tapperännaren skolle slau i glasen o tappa i stob o flasker, sau fölk konne blai montra o skeckelet pau horren. Här va i den tien meed bra spelemän. Den gamle Nails Olsa Lars, Gögen dai kalla'n - ja han ä dö o begraven for sina tjue aur sin - han konne tillemä spela älvalegen, men om han blai nock sau pau horren au öl o brän- vin, sau spela han ändau inte mair än dai älva repriserna au den paulskan. Ain ved nock, hor da hade gaued, vess han da hade gjort. Ällas brugtes dau många slass dansa, men mellevetten va den könstiaste au dom ölla. Naur da le hän ad dan, ginge dai kvinner, som vore i tur te o komma mä sin förning, ud i starsed for o raia te mad, naur dai inte hade den färi mä se. Dau konne dai koga rissengröd älla ausse långkaul, älla, om da va räktit fint, raidde dai te smörsöpper; da va föa, som va letta go! Dai stegte, forstaus, söpper au fint brö i gött smör o lae dom i lav pau aitt stort fad mä äggaröra i mellom. Saudent faur ain öllri nu for tien. Värdfölked skolle gi gästerna kvällsmad. Därte horde ludfesk, o haur skolle den va, sau där va nöed o bida i. O sau finge dai välling, men da va öllri värt by te o blänna vann i melken te den, for da va snault. Te daver finge dai drickasyba, men naur blopölsan kom pau bored, dau veste ölla, öd nu va da slud mä haila gilled. I den tien hade fölk meed roliare pau gille än i vaura daa: dai talde om pasasjer o hade meed tös for se, o dai dansa o sloe ännana i väred, sau ain minstingen konne sai, öd fölk hade liv i kröppen, om dai ausse nöen gång raugte o gi haur annen ain plaut pau örad, sau näsan sprant i blo. Viser konne dai i dai daa ausse sjonga, bo om liden Kärsti o flaire, men ausse andra rolia, som brugtes bo ve jul o ve gille. Ja komme i hu aitt vers au ain: Häj opp i dalana, runka pau tappen! Möda vi kongen, lötta vi hatten. Saudan ä bonnens lag: dricka var gillesda, sau länge gilled staur pau. Tjo, pauga! Men da va nöed maira ja skolle si om förningana. For där va ju dai morer, som hade ölt färit mä se, o naur ain saudan skolle skiwta, ginge hövsmannen, spelemannen o tapperännaren ud i kammaren, naur ölla såde ve bored, o komme sau igen mä förningen, som hövsmannen pau tös sae se ha haed löcka te o stjäla. Dau blai där aitt grin, mäst i den tien Lia- Annersen levde o va hövsman, for dau velle grined inte laina igen, naur han satte te mä tal. Meed au da rolia pau aitt bröllop lau pau hövsmannen, o dai konne sömma tier va bo tiliga o saudana, da hordes nock, naur bma- pared skolle följas i säng, for dau blai tösed därätte. Sömma sta i Skaune ha dai brugad o ve da tefälled sjonga ain salm. Sau brugte inte vi gönga; här va bara grin o alló, naur bruasvannana o bruapigerna klädde au brua- pared. Dau skolle brogemannen sätta kluden pau sin bru, o da va inte nöed gött varsel, naur den kom te o seda snett älla galed. O da ha ausse nöed pau se, da ä vest, for mor sae öllti, öd Nails Olsa Hanesa man, Hau- gen Jensen, Pöcked dai kalla'n - han ä nu bo dö o begraven for sina attan aur sin - han satte kluden pau sin bru, sau halen älla snebben kom i pan- nan, o da blai skriner löcka i da gjutted. Men mor talde ausse om, öd min Marjas morfar han satte kluden rätt, o da fölked kom te o leva gött i hoba o blai holians behaullna. Eva Vigström. behaulled förmöget. - brai, bred. - la, band. - sölspänne, silfverspänne. - skrengla, klinga, skramla. - sau nöed ud, såg något ut. baunn, band. - dosker, tofsar. - hövsman, höfvidsman, talman. - ortöj, ordstäf. - tiast, tidast, oftast. - ärtesö, ärtsoppa. - fost, fast. - skeckelet, skäligt. - pau horren, på hurren, lustig. - stars, kök. - söpper, tärningar. - daver, dagvard. - drickasyba, kokt blandning av dricka och mjölk. palasjer, historier. - tös, skämt. - skiwta, skifta, utdela. - laina, upphöra. - bo tiliga o saudana, både si och så. - sömma sta, på somliga ställen. - alló, hallå, oväsen. - ha ausse nöed pau se, har också något på sig, har nagot att betyda. - hale, svans, snibb. - skriner, mager. - gjutte, gifte. - holians, tämligen.